140224 Stig In
Efter att ha ätit Spanskinspirerad mat på min semester så smakade det idag alldeles utmärk med plommonspäckad karré hos Stig In.
Om man nu kan kalla mitt avbrott i vardagen för semester, för mitt s.k. jobb är "nästan" som semester enligt vissa förståsigpåare.
Detta var i alla fall mitt livs första charterresa och frågan är om det också var den sista. Jag har i alla år hört hur man skall bete sig på charterresor så jag var verkligen taggad upp till öronen. Men tyvärr, fick inte något sådant där riktigt äkta chaterminne med mig hem.
Min första besvikelse var att ingen samlade ihop oss på flygplatsen och delade ut T-shirts och kepsar, så jag visste inte vem av alla som tillhörde "min" resegrupp.
När vi landade var det ingen som applåderade och väl inne på flygplatsen fick vi själva leta upp bussen som skulle köra oss till hotellet. Och det värsta av allt, vi som reste tillsammans i flygplanet bodde inte på samma hotell eller ens i samma stad. Utmed färdvägen så ropade busschauffören ut namn på hotellen och allt eftersom våra medresenärer klev av och det blev färre och färre kvar i bussen så kom till sist vår tur. Vi steg av, tog våra väskor och där stod vi, ensamma, nej inte ensamma men det var bara jag och min sambo från denna resegrupp som skulle till just detta hotell.
Även här saknade jag det som jag trodde var charterresans självklarhet, en mottagningskommitté med ett stort välkomstarrangemang och kanske lite Sangria med tilltugg.
Inte alls, här lämnades man ensam och fick fixa rumsnyckel och ta reda på var allt fanns.
Från och med den stunden efter incheckningen så hade vi en fantastisk semester förutom att jag "kanske" saknade grisfesten, Peppes bodega eller de där medresenärerna som var på väg hem när vi var på väg till frukosten ?
Om man nu kan kalla mitt avbrott i vardagen för semester, för mitt s.k. jobb är "nästan" som semester enligt vissa förståsigpåare.
Detta var i alla fall mitt livs första charterresa och frågan är om det också var den sista. Jag har i alla år hört hur man skall bete sig på charterresor så jag var verkligen taggad upp till öronen. Men tyvärr, fick inte något sådant där riktigt äkta chaterminne med mig hem.
Min första besvikelse var att ingen samlade ihop oss på flygplatsen och delade ut T-shirts och kepsar, så jag visste inte vem av alla som tillhörde "min" resegrupp.
När vi landade var det ingen som applåderade och väl inne på flygplatsen fick vi själva leta upp bussen som skulle köra oss till hotellet. Och det värsta av allt, vi som reste tillsammans i flygplanet bodde inte på samma hotell eller ens i samma stad. Utmed färdvägen så ropade busschauffören ut namn på hotellen och allt eftersom våra medresenärer klev av och det blev färre och färre kvar i bussen så kom till sist vår tur. Vi steg av, tog våra väskor och där stod vi, ensamma, nej inte ensamma men det var bara jag och min sambo från denna resegrupp som skulle till just detta hotell.
Även här saknade jag det som jag trodde var charterresans självklarhet, en mottagningskommitté med ett stort välkomstarrangemang och kanske lite Sangria med tilltugg.
Inte alls, här lämnades man ensam och fick fixa rumsnyckel och ta reda på var allt fanns.
Från och med den stunden efter incheckningen så hade vi en fantastisk semester förutom att jag "kanske" saknade grisfesten, Peppes bodega eller de där medresenärerna som var på väg hem när vi var på väg till frukosten ?
Kommentarer
Trackback
